Om 300 år har Suzanna badat i 3000 år. Det var nämligen så länge som den eviga sagan, Suzanna i badet, blev nedtecknad någonstans långt borta i Österlandet. Att sagan överlevt under alla dessa år beror helt säkert på att den innehåller så många eviga mänskliga särdrag, som alltid har varit och alltid kommer att vara lätt igenkännliga av de flesta människor oavsett var de bor och oavsett vilken kultur de kommer från. Sagan handlar om översitteri, lögner, förtal, rättvisa och erotik. Då för 2700 år sedan måste sagan ha uppfattats som en pornografisk kriminalroman där en kvinnas heder ifrågasattes av 2 hedervärda män.
Sagan om Suzanna tillhör de bibliska apokryferna och är ett tillägg till Daniels bok. Handlingen är i korthet en berättelse om hur den sköna och dygdiga Susanna hamnar i knipa när hon tar ett bad i sin parkdamm. Suzanna har just skickat iväg sina pigor för att hämta sminket som hon glömt ta med sig, när två herrar som skall besöka hennes make Joakim passerar en bit från dammen och då ser den sköna damen, helt naken.
De två blir alldeles till sig av fortplantningslusta och smygtittar bakom några buskar. De bestämmer de sig för att ränna sina spjut i henne. De tänkte inte genomföra sitt dåd med våld utan genom hot. När så sagan fortsätter kan man med fog säga att de två herrarna bedrog sig och gick slutligen ett gruvligt öde till mötes. För den vetgirige som vill veta hur det gick för den sköna Suzanna föreslår jag att ni läser Fredmans sånger, nummer 41 av Carl Michael Bellman. Eller klickar man på myntet ovan!
Jag har framför mig en gammal bok, den svenska översättningen av Pietro Aretinos Ragionamenti, en numrerad bibliofilupplaga från 1936, med den svenska titeln Samtal (om nunnornas liv och de gifta kvinnornas liv och skökornas liv). Boken skrevs under förra delen av 1500-talet och illustrerades med bilder som är så ekivoka att den mest förhärdade macho torde rodna om han fick tillåtelse att bläddra i den gamla dyrgripen. Man brukar säga att tiderna förändras. Det är nog så sant som det är skrivet. Men i ett avseende har vi inte förändrats mer än en hårsmån det sista 2700 åren. När det gäller spelet mellan hane och hona är vi fortfarande kvar i våra grottor. Därför vågar jag publicera ett litet bildspel som nästan når gränsen till det oanständiga. Bildspelet är onekligen erotiskt. Men så ekivokt som 1500-talets Ragionamenti är det definitivt inte, även om gränsen är nära och nära skjuter ingen hare!
TILLÄGG: Pietro Aretino, italiensk skald, född 1492 i Arezzo, död 1557 i Venedig. Med anledning af en satirisk sonett förvisad från sin födelsestad, begaf han sig till Rom, der han fick en liten syssla vid påfliga hofvet, men då han utgifvit sina Sonetti lussuriosi (16 skamlösa dikter), förvisades han äfven från denna stad (1524). Han fick likväl återvända, sedan han under tiden funnit mäktiga gynnare i Giovanni de’ Medici i Florens och Frans I af Frankrike. Å nyo förvisad från Rom, tog han sin tillflykt till Venedig, der han kom till stort välstånd, ej minst genom gåfvor af furstar och förnäma herrar, som fruktade hans skarpa satir. Sålunda fick han t. o. m. af kejsar Karl V ett ganska stort årsunderhåll. För att åter försona sig med påfven, skref Aretino flere andaktsböcker, och Julius III gaf honom verkligen en rik belöning. Bland Aretinos satiriska och qvicka, men i hög grad anstötliga arbeten stå främst hans fem lustspel, Marescalco (1530), Cortigiana (1537), Ippocrito (1542), Talanta (1532), Il filosofo (1549) och sorgespelet Orazia. - A. räknas bland sin nations klassiska skriftställare. Han kallades af sina samtida "Il divino" (den gudomlige) och "Flagello de’ principi" (furstarnas gissel).
KÄLLA: Nordisk familjebok - 1800-talsutgåvan - Första bandet
Sagan om Suzanna tillhör de bibliska apokryferna och är ett tillägg till Daniels bok. Handlingen är i korthet en berättelse om hur den sköna och dygdiga Susanna hamnar i knipa när hon tar ett bad i sin parkdamm. Suzanna har just skickat iväg sina pigor för att hämta sminket som hon glömt ta med sig, när två herrar som skall besöka hennes make Joakim passerar en bit från dammen och då ser den sköna damen, helt naken.
De två blir alldeles till sig av fortplantningslusta och smygtittar bakom några buskar. De bestämmer de sig för att ränna sina spjut i henne. De tänkte inte genomföra sitt dåd med våld utan genom hot. När så sagan fortsätter kan man med fog säga att de två herrarna bedrog sig och gick slutligen ett gruvligt öde till mötes. För den vetgirige som vill veta hur det gick för den sköna Suzanna föreslår jag att ni läser Fredmans sånger, nummer 41 av Carl Michael Bellman. Eller klickar man på myntet ovan!
Jag har framför mig en gammal bok, den svenska översättningen av Pietro Aretinos Ragionamenti, en numrerad bibliofilupplaga från 1936, med den svenska titeln Samtal (om nunnornas liv och de gifta kvinnornas liv och skökornas liv). Boken skrevs under förra delen av 1500-talet och illustrerades med bilder som är så ekivoka att den mest förhärdade macho torde rodna om han fick tillåtelse att bläddra i den gamla dyrgripen. Man brukar säga att tiderna förändras. Det är nog så sant som det är skrivet. Men i ett avseende har vi inte förändrats mer än en hårsmån det sista 2700 åren. När det gäller spelet mellan hane och hona är vi fortfarande kvar i våra grottor. Därför vågar jag publicera ett litet bildspel som nästan når gränsen till det oanständiga. Bildspelet är onekligen erotiskt. Men så ekivokt som 1500-talets Ragionamenti är det definitivt inte, även om gränsen är nära och nära skjuter ingen hare!
TILLÄGG: Pietro Aretino, italiensk skald, född 1492 i Arezzo, död 1557 i Venedig. Med anledning af en satirisk sonett förvisad från sin födelsestad, begaf han sig till Rom, der han fick en liten syssla vid påfliga hofvet, men då han utgifvit sina Sonetti lussuriosi (16 skamlösa dikter), förvisades han äfven från denna stad (1524). Han fick likväl återvända, sedan han under tiden funnit mäktiga gynnare i Giovanni de’ Medici i Florens och Frans I af Frankrike. Å nyo förvisad från Rom, tog han sin tillflykt till Venedig, der han kom till stort välstånd, ej minst genom gåfvor af furstar och förnäma herrar, som fruktade hans skarpa satir. Sålunda fick han t. o. m. af kejsar Karl V ett ganska stort årsunderhåll. För att åter försona sig med påfven, skref Aretino flere andaktsböcker, och Julius III gaf honom verkligen en rik belöning. Bland Aretinos satiriska och qvicka, men i hög grad anstötliga arbeten stå främst hans fem lustspel, Marescalco (1530), Cortigiana (1537), Ippocrito (1542), Talanta (1532), Il filosofo (1549) och sorgespelet Orazia. - A. räknas bland sin nations klassiska skriftställare. Han kallades af sina samtida "Il divino" (den gudomlige) och "Flagello de’ principi" (furstarnas gissel).
KÄLLA: Nordisk familjebok - 1800-talsutgåvan - Första bandet
Läs även andra bloggares åsikter om:
bellman, ekivokt, erotik, erotiskt, förtal, kvinnor, lögner, nunnor, pietro aretino, ragionamenti, rättvisa, samtal, skökor, översitteri
.
4 kommentarer:
Hej Krakatuamannen!
Blev lite nyfiken på Pietro Aretinos Ragionamenti!
Finns den att köpa någonstans? Har du något tips?
Ha det bäst // Hasse
Nu har du tur som en tokig Hasse.
Boken finns nyöversatt till svenska.
Den kommunistiska Fria Tidningen skrev en recension den 16 juni 2008. Boken är en, som man skriver Storslagen hyllning till sexualiteten
Kolla ... KLICKA HÄR
Förlaget Vertigo (www.vertigo.se), som bara fokuserar på klassiska erotiska texter, surrealism och kommunism, har Aretinos Samtal till försäljning. Pris: 110 kr
Fria har väl lite mer dragning åt frihetlig socialism, decentralism o.sv? Intressant läsning annars. :)
Den kommunistiska Fria Tidningen är rent kommunistisk.
Det enda tidningens redaktörer har gemensamt med oss borgarbrackor är att de består ett av två kön,
det vill säga hane eller hona.
Redaktörerna fortpantar sig på samma sätt som den övriga befolkningen (homosexuella undantaget eftersom dessa kamrater gör det med hjälp av danska läkare :-)
Skicka en kommentar